Dag 9
Hejhej! Idag hade vi föreställning i Juja. Det var den allra sista föreställningen här i Nairobi innan vi åker mot kusten imorgon. Bussfärden till Juja var jobbig, alla var nervösa och oroliga inför att träffa barnen från Gachororo School en sista gång, och även över hur vi skulle bli bemötta under föreställningen. När vi väl var där, var det inte det enklaste att hitta en helt plan yta att lägga ut mattorna på. Efter ett tag hittade vi en näst intill perfekt plats, bortsett från en mindre gräsplätt som stack upp, och en sten, som vi lade högar med löshår på för att göra den mjukare. Själva föreställningen gick bra, och jag själv kände verkligen att budskapet nådde publiken. Jag kände att oron var borta när väl föreställningen var igång, det berodde nog på att vi fick helt rätt reaktioner från de som kollade. Vi fick byta om i en liten butik bakom scenen och som tack köpte vi en massa smycken och annat där, som vi gav till "våra" barn som avskedsgåvor. Kvinnan som ägde butiken fick även facebook och bloggadress, så nu kanske hon sitter och läser detta, utan att första någonting!
När vi sedan skulle in i bussen och åka iväg, var det svårt för många att skiljas från sina kompisar, det var väldigt känslosamt. Jag blev lite konfunderad över att jag inte satt och var lika ledsen som de andra när vi var på väg hemåt, men sedan insåg jag varför. Jag vill inte se det här som ett sista hejdå, så då ska det inte bli så. Det här äventyret (som inte är slut än), har gett mig så mycket. Jag känner en sådan kärlek för det här landet, och folket som bor här. De verkar så bekymmerslösa, även om de har ett ton problem att bära med sig. Vi själva klagar om skolmaten inte är tillräckligt god, eller om bilkön gör en 10 minuter sen till jobbet (idag blev vi en timma sena på grund av trafikstockning).
Jag tänker inte säga "hejdå" när jag sätter mig på planet hem till Sverige, jag tänker säga "vi ses snart!". Varje chans att åka tillbaka hit tänker jag ta, för jag känner ett ansvar att hjälpa människorna här på det sätt som jag är kapabel till. Man kan så enkelt göra något för folk. Allt räknas, bara att vara där och se hur de har det betyder att fler människor kan få koll på hur levnadsstandarden för vissa personer är. Så om någon känner sig sugen (och har ekonomin till det), får ni gärna följa med mig nästa runda!
Avslutar med en jättefin dikt Klara gjort, som vi läser upp mellan koreografierna i föreställningen.
We women have a right
The right to get the right education
The right to do whatever we want
The right to get whatever we want
Us women have a right
The right to not get abused
The right to be heard
The right to be human
We women have a right
The right to wear whatever we want
The right to get the same salary as men
The right to grow up with equal rules
Us women have a right
The right to not get oppressed
The right to not get raped
The right to be who we are
We all have a right
The right to dress in whatever you want
Men, women, non binary
The right to wear all different kind of colours
Without getting associated with wearing men or women´s clothes
The right to say whatever we want to say
Us women have a right
The right to live in an equal society.
