Dag 5 - Barnfängelse i Nairobi
Hallå hej! Idag har vi haft vår första föreställning här i Kenya som visades på ett barnfängelse i Nairobi. Barnen i fängelset är ungefär 85 stycken flickor och pojkar mellan 4 och 18 år som bl.a. begått något brott, gått vilse eller skyddas för misshandel och våldtäckt.
Trötta, förväntasfulla och nervösa satte vi oss i bussen imorse kl 8. Jag var mest nervös över hur reaktionerna hos publiken skulle vara då vår föreställning är väldigt stark och tydlig. När vi väl körde igång så kändes det både bra och lite jobbigt. Många skrattade åt när vi visade upp hur kvinnor blir misshandlade och så vidare. Det skrämde mig.
Efter föreställningen så delade vi upp oss i grupper med barnen och pratade om bl.a. föreställningen, hur livet inne på fängelset var och barnens drömmar. Jag satt i en grupp med endast pojkar. De tyckte att föreställningen och danserna var båda bra och fina. Jag tror att dom skrattade under föreställningen för att dom inte visste riktigt hur de skulle reagera då dom aldrig sett sådan dans förut. Många kände igen situationerna vi visade i våra koreografier. Det var inte en enda som visade något tecken på att trivas där på fängelset, det gjorde ont i mitt hjärta. Många längtade hem och efter frihet. Dom hade drömmar som att bli artister, ingengörer, doktorer och att få komma ut därifrån.
Trötta, förväntasfulla och nervösa satte vi oss i bussen imorse kl 8. Jag var mest nervös över hur reaktionerna hos publiken skulle vara då vår föreställning är väldigt stark och tydlig. När vi väl körde igång så kändes det både bra och lite jobbigt. Många skrattade åt när vi visade upp hur kvinnor blir misshandlade och så vidare. Det skrämde mig.
Efter föreställningen så delade vi upp oss i grupper med barnen och pratade om bl.a. föreställningen, hur livet inne på fängelset var och barnens drömmar. Jag satt i en grupp med endast pojkar. De tyckte att föreställningen och danserna var båda bra och fina. Jag tror att dom skrattade under föreställningen för att dom inte visste riktigt hur de skulle reagera då dom aldrig sett sådan dans förut. Många kände igen situationerna vi visade i våra koreografier. Det var inte en enda som visade något tecken på att trivas där på fängelset, det gjorde ont i mitt hjärta. Många längtade hem och efter frihet. Dom hade drömmar som att bli artister, ingengörer, doktorer och att få komma ut därifrån.
Sen vi kom tillbaka till vårat Guest House så har vi haft lite ledig tid. Vi har solat och spelat kort under mangoträdet på baksidan och vi såg en apa även idag. Visst låter det fantastiskt?
/ Melodie
Fotografi var förbjudet inne på fängelset så därav inga bilder förutom denna som Klara hann knäppa när vi åkte i bussen.
