TREDJE DAGEN KENYA
Hej !
Idag har vi varit i Juja och lärt ut Klaras koreografi medans film och foto intervjuade. Denna dag har känns som att livet/världen är orättvist.
Idag har vi alla fått ett väldigt stark intryck som är svår att smälta. Det har blivit några intervjuer som lämnade oss i tårar och dans som gjorde oss glada med ändå ledsna. Vi vet vad vissa kommer hem till, vad de möter och vad som kan hända. De har definitivt inte som vi, vi kommer hem till ett tryggt och varmt hem medans dom kanske inte har ett hem, mat eller en mamma och pappa.
De människor som bor i slumen har en väldigt mörk framtid och de vet om det men de sprider ändå glädje genom skratt, sång och dans. Det gör oss väldigt glada av att se dom glada men det är jobbigt att uppleva att vi som är medelmåttiga i Sverige ser ut som de rikaste i världen i deras ögon. Det gör så ont att de behöver se oss på det viset.
De hemska historierna som vi har hört om t.ex misshandel, övergrepp mm är så svårt att hantera eftersom vi är inte vana att höra om det. Det man ser på tv är inget jämfört med det som vi upplever live här, det är så mycket värre.
Jag sitter med en klump i halsen när jag skriver om det här, även fast man kanske hjälper några så är det inte tillräcklingt..
Jag tänker på en bit i låten "vart jag mig i världen vänder" när ja är i Kenya. Eftersom att vart dom än i världen vänder står dom där med tomma händer och väntar på någon som kan rädda dom.
Kram Stephanie
(Foton av stephanie)
Idag har vi varit i Juja och lärt ut Klaras koreografi medans film och foto intervjuade. Denna dag har känns som att livet/världen är orättvist.
Idag har vi alla fått ett väldigt stark intryck som är svår att smälta. Det har blivit några intervjuer som lämnade oss i tårar och dans som gjorde oss glada med ändå ledsna. Vi vet vad vissa kommer hem till, vad de möter och vad som kan hända. De har definitivt inte som vi, vi kommer hem till ett tryggt och varmt hem medans dom kanske inte har ett hem, mat eller en mamma och pappa.
De människor som bor i slumen har en väldigt mörk framtid och de vet om det men de sprider ändå glädje genom skratt, sång och dans. Det gör oss väldigt glada av att se dom glada men det är jobbigt att uppleva att vi som är medelmåttiga i Sverige ser ut som de rikaste i världen i deras ögon. Det gör så ont att de behöver se oss på det viset.
De hemska historierna som vi har hört om t.ex misshandel, övergrepp mm är så svårt att hantera eftersom vi är inte vana att höra om det. Det man ser på tv är inget jämfört med det som vi upplever live här, det är så mycket värre.
Jag sitter med en klump i halsen när jag skriver om det här, även fast man kanske hjälper några så är det inte tillräcklingt..
Jag tänker på en bit i låten "vart jag mig i världen vänder" när ja är i Kenya. Eftersom att vart dom än i världen vänder står dom där med tomma händer och väntar på någon som kan rädda dom.
Kram Stephanie
(Foton av stephanie)